Terapi imorgon

Efter drygt 10 år i psyksvängen så borde det inte vara någon ”big deal”. Men det är det. De senaste timmarna har en oro funnits i kropp och knopp och jag kunde inte förrän en halvtimme sedan förstå vad detta berodde på. Imorgon så börjar jag än en gång med samtalsterapi. Det blir 3:e gången. De 2 senaste omgångarna har avslutats rätt abrupt på grund av brist på resurser och det faktum att jag varit lågprioriterat så terapitillfällena varit så sällan att något positivt resultat varit minimalt.

Men nu är det alltså dags igen. Kbt-inriktad terapi för att kunna lära mej att klara av mina symtom av PTSD. Då det trauma som är upphov till denna diagnos skett i vuxen ålder och jag själv kunnat komma till ro med vissa av de hjärnspöken kommer nog att vara till stor hjälp. Men då mina flashbacks och mitt beteende många gånger bottnar i detta så har jag nu efter månaders tjat lyckats att få komma för att få verktyg att kunna tackla dessa problem.

Då jag levt singel i 7 år och medvetet valt detta. Då kände jag att min Bipolära sjukdom gjorde det svårt för mej att ha ett normalt förhållande. Den sjukdomen var också en av orsakerna till att jag avslutade ett förhållande. Men i somras så mötte jag Kärleken med stort K. Och jag som sa aldrig mer, ändrade mej på ett par dagar och kände att detta var ett förhållande jag ville satsa på. Men med ett förhållande så kom mina gamla hjärnspöken tillbaka. Situationer som jag reagerade ”fel” på dök upp ofta. Att jag var tvungen att programmera om mitt beteende samt försöka lära mej att klara av flashbacks kändes nödvändigt.

Så imorgon är det alltså dags. Jag är orolig hela jag. Även om min samtalskontakt och jag funkar bra ihop så finns oron där. Hur blir detta nu. Kommer en massa gammal skit upp till ytan. Imorgon vid den här tiden vet jag. Tur då att jag har min kille som stöttar mej och själv vet vad det handlar om.

3 reaktion på “Terapi imorgon

Kommentera