Sommaren som var

Man längtar, man planerar, man ser fram emot varje sommar som om det vore den första, eller den sista. Många år har våren varit den mest ångestfyllda av alla årstider för mej. Vetskapen om att pengarna aldrig skulle räcka till någon semesterresa. Vetskapen om att mina barn skulle få komma till skolan och få berätta vad dom gjort under sommarlovet d.v.s. inte så mycket annat än vanligt. Sen då man bor i ett kvarter där långa resor 1-2 ggr per år är vanligt. ett kvarter där man får festmat ofta och där alla har nya bilar och dessa bilar tvättas en gång i veckan simultant av herrarna i kvarteret. Vår gamla Volvo fick bli tvättat vartannat år. Inte för att jag brydde mej om de flesta sakerna, men nämner detta för att visa en del av orsaken till min vårångest.

Men sedan jag flyttade ut i byn så har denna vårångest gradvis minskat och har numera försvunnit. Samma med min motvilja att vara ute på sommaren. På sommaren har man alltid hört glada människor skratta och umgås. Då har ensamheten känts så svår att jag gömt mej inomhus för att sedan mitt i natten gått och suttit ute på balkongen och njutit av tystnaden i midnattssolen. Men förra sommaren så hände ju det underbara att jag träffade mitt livs kärlek. Och i år har jag inte varit ensam. Vi har inte varit på någon lång semester men vi har varit på flera små utflykter. Då jag har en Bipolär sjukdom och vi båda två har ADHD/ADD så har vi inte kunnat planera så specifikt. Utan vi har fått göra våra utflykter då vi båda två orkat och haft lust. Men det har fungerat bra. Kanske man ibland får hoppa över något men meningen med allt är ju att man ska må bra och att det ska kännas gott att leva.

Sommaren som var är nu slut även om värmen finns kvar. Björkarna visar sina vackra höstfärger och tar över sommarens blommande ängar. Jag tycker om alla årstider. Alla har sin charm.

Kommentera