Shoppingmani

Ibland kommer jag att posta en del gamla bloggar som jag skrivit. Såna texter som beskriver hur mitt liv har varit men som jag ej vill glömma. Just denna handlar om hur min  bipolära sjukdom påverkat mitt liv på olika sätt. På gott och ont så är den en del av mitt liv. Den har funnits där i över 20 år men idag så har jag kunnat mästra den  så pass att sjukdomen ej styr mitt liv. Denna blogg skrev jag 18 november 2008

bar45

Jag vill köpa, jag vill smeka… o denna abstinens…

Det bara slår ner som en blixt från klar himmel. Suget. Vill känna känslan av välbefinnande. Jag vill se på mina inköp och hålla dom i min famn. Smeka en av de nya väskorna, öppna och stänga. Sakta med nästan erotisk känsla öppna en av de 10 tidskrifter jag just handlade i Pressbyrån. Pappret känns så underbart mot mina fingrar. Sitta med påsar från diverse affärer och packa upp. Känslan att köpa. äga och ha.

Tror bästa ögonblicket är just när man betalat och fått sin påse och är på väg till nästa affär. Nya jaktmarker, nya byten. Tillfredställd efter någon timmes shoppande så få man sen fara hem till nästa stora glädjestund. Att packa upp, inspektera och glädjas över att dagens byte var över förväntan. Då samlar jag allt efter uppackningen och tar alla mina nyinförskaffade glädjeämnen och sätter mej i soffan. Där har vi tillsammans en slags orgie där skor möter tidningar, smink möter väskor. Och den där klänningen blir vän med dem alla. Jag, mitt i en erotisk orgie där förspelet var 2 timmar shoppande. Orgasmen kommer när jag ser allt tillsammans, kan känna dom, veta att dom är mina, bara mina. Till slut är jag alldeles slut men lycklig. Jag är alltid lycklig innan jag shoppar, så mitt köpberoende är inte ångestlindrande, utan mer en extraboost i min hypomani. Det faktum att jag från den 27:e till hyran och resten av räkningar ska betalas hunnit med att göra av med allt utom 500:- är en liten detalj bara. Såna trivialiteter kan man ju inte haka upp sej på, eller hur?

Sen jag fick hjälp med min ekonomi finns inte detta underbara kvar för mej. Jag får sorgset se sakerna på håll, för oftast orkar jag ej gå in i affärer där mina älsklingar finns. Vi har brutalt blivit separerade. Idag så finns suget. Men eftersom jag skriver denna blogg så infinner sej också insikten, Jag är ingen miljonär. Jag har veckopeng så jag måste snåla på maten om jag ska åka buss en vecka. Att jag röker upp en femntedel av veckopengen känns också tungt, ändå rullar jag. Men att sluta vore som att ta ifrån mej det sista last jag har, förrutom sex då som än så länge är gratis. Ibland känns det hopplöst, ska jag aldrig få kunna gå och köpa mej ett par snygga stövlar eller unna mej lyxiga tidningar som jag bara älskar att bläddra i. Sen insikten. Det blir värre innan det blir bättre. Skuldsanering i 5 år, sen så har jag lärt mej leva snålt och kanske kan fortsätta på den vägen och unna mej 1 väska istället för att köpa 12 st.

Att lagom ska vara så svårt. Att lagom ska vara så tråkigt.

bar45

Idag har jag ett drygt halvår kvar av min skuldsanering. Ibland så får jag mina shoppingmanier men de är inte av samma mått som förut. Jag försöker lära mej.  Jag är medveten om mina fel och brister. Jag har God Man ännu men så småningom så ska jag klara att sköta min ekonomi själv. Sista året så har jag fått sköta mina räkningar själv och God Man finns där i bakgrunden om jag skulle klanta till mej. Men än så länge har det fungerat. Den dagen då min skuld är borta och jag ej behöver God Man blir en stor dag i mitt liv.

Kommentera