Mörker & Ljus

Då var vi där igen. I dag 22 september så är dag och natt (nästan) lika långa. För mej så betyder detta att snart så kommer man knappt att se solen på ett par månader. Dagarna kommer med undantag för någon timme att vara alldeles mörka. För mej är just mörkret det absolut det jobbigaste med vinterhalvåret. Att det ibland är – 20 C till och med så kallt som -30 C gör mej ingenting. Man får klä på sej lite extra. Jag har varit med om -42 C någon gång på 90-talet och då var det lite väl kallt. Jag skulle gå till jobbet och då frös ögonfransarna nästan ihop så det var tur jag kunde vägen hemifrån till jobbet utan och innan. Snön gör mej inte något heller. Jag är van att skotta snö och det är ganska bra motion. Men mörkret. Mörkret gör mej oerhört låg.

Men i år så ska jag göra ett försök att bemästra mörkret i mitt hem. Varför jag aldrig har gjort detta förstår jag inte. Kanske för att jag inte riktigt har förstått att man ganska enkelt kan göra så att man ser fram emot allt det mörka. Förra hösten så visade min kärlek att ljus i mörkret kan betyda så mycket mer än vad jag trodde. Jag hade varit ute med hundarna på kvällspromenad och när jag kom hem så hade han släkt lamporna och tänt flera värmeljus. Han visade att det faktiskt fanns ljus. Första gången jag var hemma i hans nuvarande lägenhet så fick jag ytterligare en tankeväckande upplevelse. Massvis med ljus var tända i hans öppna spis. Det kändes så varmt och lugnande.

Att detta enkla och genialiska med att ha levande ljus för att känna lugn och frid har jag aldrig riktigt förstått förut. Jag har ett skåp där flera flera hyllor består av värmeljus, blockljus mm. Så jag förstår egentligen inte varför jag inte tagit fram dessa och gjort min mörka vardag lite ljusare. Kanske det har berott på att jag inte har ansett mej själv vara värd att tända ljus hemma då jag är ensam. Jag vet faktiskt inte. Men kärleken visade mej ljuset på fler än ett sätt. Och det är jag ytterst tacksam för.

Kommentera