Lithium, kan det vara nåt?

Då man har en kronisk sjukdom så vet man att bot är uteslutet. Återstår att lindra och minska på symtomen som sjukdomen ger. Då det gäller Bipolär sjukdom är det allt annat än lätt att försöka se hur dessa symtom påverkar ens liv negativt. Sjukdomen går i olika skov och mellan dessa skov så kan man vara helt utan symtom och leva som vilken ”normal” människa som helst. Skoven kan växla snabbt mellan depression till att vara mer än lovligt uppåt, hypomani/mani. I mitt fall så har jag Bipolär typ 1, vilket betyder att jag har manier. Många av dessa manier har haft psykotiska inslag och en del har varit så pass långt från verkligheten att jag trott att jag varit ett upphöjt väsen, en gudomlig varelse.

Min diagnos fick jag 2002. Sjukdomen debuterade långt innan, 10 år på ett ungefär. Jag blev inte förvånad då jag fick diagnosen, det blev mer en bekräftelse på vad jag redan förstod. Sedan dess så har man försökt att hitta en bra medicinering. Och jag har haft den turen, eller så skickliga Läkare att jag har sluppit att prova så många olika medicinkombinationer. Men ingenting är för evigt. För snart ett år sedan så tyckte en Läkare att jag varit hypoman i nästan ett halvår. Resultatet blev minskning av en medicin. Efter 4 månader så kraschade jag och medicindosen ökades på igen. För en dryg månad sen så var det åter Läkarbesök. Då fick jag höra samma sak. Jag var hypoman. Själv kände jag mej deprimerad. Men då Läkaren säger åt mej för tredje gången och dessutom säger åt mej att vara tyst så förstod jag att de hade rätt.

Så nu till den medicinering som fungerat bra i flera år skulle jag nu prova med Lithium. Den ”stora” medicinen då det gäller Bipolär sjukdom. Jag måste erkänna att jag alltid känt motstånd inför Lithium. Jag har inga sakliga skäl utan bara en känsla. Men jag gick med för jag insåg verkligen att all denna hypomani sliter på mej mer än vad en depression gör. Massa provtagningar och ökningar och i måndags så var det provtagning igen. Då jag ringde läkemedelssköterskan i torsdags så fick jag veta att litiumvärdet låg på 0.57 mMol och det blev ingen ökning denna gången. Kändes rätt skönt då jag känner mer likgiltig än stabil. Men vi får väl se och utvärda hur blev blir.

Bild 001

2 reaktion på “Lithium, kan det vara nåt?

  1. Ja du vet ju att jag äter Litium, tror jag. Jag är uppe i 0,7. Många pratar om att man kan känna sig som en zombie, men det har jag aldrig gjort.
    Hoppas verkligen att det hjälper på dig för precis som du säger så sliter ju hypomanierna enormt.
    Kramar!

  2. Jag ligger på 0.57 på senaste provet och dom vill ha upp mej på 0.7. Zombie var jag en vecka men det börjar att gå över. Däremot så har jag varit oerhört låg sista månaden. Jag började med Li 11 mars. Men samtidigt så kan det vara den där berömda klimakteriedeppen också. Men som sagt, sista 1½ året så har jag varit hypoman eller mixad i säkert 10-12 månader. Och bara det kan ju generera en depression.

Kommentera