Jag är bara jag.

En kvinna som snart fyller 50. Jag har levt och bott i Norrbotten hela mitt liv. Jag har två vuxna döttrar. Är numera närbo med min stora kärlek i livet som jag mötte förra sommaren. Jag har två katter och två hundar. Kanske överkompenserat då jag var pälsdjursallergiker som barn.

Jag bor sedan 6 år tillbaka i en liten by i Norrbottens inland. Här trivs jag väldigt bra i lugnet borta från all stress och hets i stan. Här har jag funnit den ro som jag behöver för att kunna leva med mina sjukdomar, Bipolär och ADHD/ADD m.fl.

Jag är numera sjukpensionär efter flera års försök att kunna arbeta trots mina funktionshinder. Annars så har jag jobbat inom äldrevården sedan jag var 18 år och hann få ”guldklockan”. Att jobba med äldre har varit både ett tungt men givande arbete. Och jag grät då det stod klart för mej att jag ej orkade med arbetet längre.

Varför skriva blogg då? Jag har mer eller mindre alltid haft ett behov av att skriva. Om det blir blogg eller något annat får tiden avvisa. Jag har små saker skrivna på lappar, i block, på servetter, drullandes i dokument i mina datorer så jag hade tänkt publicera både dessa gamla och det nya som jag skriver.

Jag är bara en vanlig medelålders kvinna som skriver ibland då andan faller på. Tyvärr har jag haft paus i skrivandet under ganska lång tid, så jag får se om det blir bättre då jag lyfter denna blogg ut ur sin träda. Vi får välan se…..

En reaktion på “Jag är bara jag.

Kommentera