Aviga jag blev en avig och en rät.

För ungefär ett år sedan så tog jag upp ett intresse som jag haft förut. I en annan tid, en annan värld känns det som. Då jag orkade, hade lust och ett helt annat driv. Då jag kände både självförtroende och stolthet av att kunna och göra olika saker. Det jag började med var att sticka. Jag hade startat med en stickning några månader innan men nu så tog jag fram detta halvfärdiga projekt igen och började sticka igen.  På något vis så slutförde jag detta arbete som inte var något direkt exklusivt och svårstickat arbete. Det blev en tub-halsduk. Jag avslutade ett påbörjat projekt. Det var något stort för mej som så många gånger påbörjat saker som sedan aldrig blivit avslutade. Detta skulle visa sej vara en så pass stor motivering för mej någon månad senare.

Min bästa väninna blev sen en inspirationskälla för mej då hon är oerhört duktig på att sticka, men även andra hantverk. Mest stickar hon mössor. Detta fick mej att börja lite försiktigt att sticka mössor. Inga mönster, ingen planering med färger utan allt kom att bli som det bli lite eftersom. De första mössorna jag stickade så kände jag mej lite hämmad. Det blev ränder och varv som räknades och jag använde samma sorts garner. Men efter ett tag, med min väninnas goda tips i bakhuvudet, så började jag expreimentera. Och det blev bra. Jag stickade med två och ibland tre garner samtidigt. Jag blandade ullgarn, med bouclé och något varv mohair.  Färgerna byttes ”hoven droven” och ibland så stickade jag något avigt varv mitt i alltihopa. Det blev många mössor.

Jag fick faktiskt ta paus från stickningen en del dagar ibland. Rädslan att det hela skulle bli en manisk handling. Men jag såg många goda effekter av allt mitt stickande. Jag blev mindre rastlös och dessutom så rökte jag mycket mindre. Meningen var att jag skulle börja sälja mina mössor på en Hantverksbutik, men då sa livet ifrån med andra viktigare saker att ta itu med. Men mössorna har jag kvar och en hel del garner har jag lyckats köpa på mej. Planerna på att sälja finns kvar men de får vänta ett tag nu.

Nå förra veckan så gjorde jag något som jag har tänkt länge, men det har inte blivit av. Jag gick med i Hjälpstickans Vänner. Då jag själv varit hemlös en kortare period så vet jag hur utsatt man är på alla sätt och vis. Hoppas kunna hinna sticka många bidrag till nästa höst. Så nu är det varma raggsockor, vantar och mössor som är mina framtida projekt. Detta känns helt rätt att göra för mej. Även om det blir kostnader för mer garn så har jag en sysselsättning som är bra för mej och resultaten kommer till nytta för någon som behöver det. En win-win situation.

 

För er som är intresserad av hur Hjälpstickan fungerar kolla deras hemsida http://www.hjalpstickan.se/

 

 

Kommentera